Saknad

Foto: Trollmor

Idag är det ett år sedan vi fick ta farväl.
Men det känns som igår.
Jag är så glad att du,
min vackre vän,
fortfarande finns
med mig.
När jag grät för att din doft
började försvinna från din fäll,
och jag långt senare fann en sjal som luktade så
mycket dig.
Så helt oväntat. Lycklig.
Jag hör dig tassa
uppför trappan.
Den lilla dunsen
när du lägger dig ned och rullar ihop dig
med nosen bakom svanstippen.
Alla dessa självklara ljud
som är en del av oss.
Alltid.
Vid vissa platser
omsluter du mig.
Där finns bara du.
En tröst när allt
jag skulle önska,
vore att åter få vila ansiktet i din mjuka päls.
I skogen när jag går vår tur,
väntar du på mig.
Spänd och ivrig.
På din sten.
Med en buff bakifrån,
mot min hand.
Förbi i full fart för att sedan
vänta in mig.
Dina mörka ögon i mina.
- Kom nu!
Jag är så tacksam för detta.
Min vackre vän.
Allt jag vill är att få vila,
mitt ansikte i din mjuka päls.
Du tassar bredvid.
Fortfarande.

Min vackre vän.

~ Trollmor ~