måndag 30 november 2009

Förväntans tider


Foto: Trollmor

Advent. Första ljuset är nu tänt.
Ankomst och förväntan på samma gång.
Ett mysigt pirr i kroppen. Som ett tomtebloss.
Stjärnor som strålar och lite tippetappad mossa på nyskurat köksgolv.
Barnen som finner minsta lilla ting som framplockats ur prasselpappersgömmorna i klädkammaren.
Strumpbyxestamp och viftande litet tittapekfinger.
Kaksmet som genom ett simsalabim blir alldeles gulskimrande av saffran.
Röda sidenband som sveper förbi genom luften.
Julklappar som ho ho hoar i smyg inifrån garderoben.
Kryddoftande glöggslingor.
Färggranna grangrenskulor i en ask.
Säg, får det lov att vara?
Njut och bevara.


Foto: Trollmor

lördag 21 november 2009

Ljuspuff och vindsus


Foto: Trollmor

Efter en ändlös sömnlös natt bjöd så morgonen oss solen.
Vi begav oss tacksamt ut i skogen.
Tröttheten hade slagit rot i varje del av kroppen, nu var hög tid för sinnet att få vakna.
Naturen välkomnade så självklart och gästfritt med öppen famn.
En bädd av löv att beträda, en smeksam vindpuss mot min kind, ett mjuksamt mosstäcke att insvepas i, vila bland vindsus och vyssjande grenar.
En berörande och samtidigt så rörande ro.
Trädens trygghet ger mig visshet.
Likt en ljuspuff framåt längs vägen.
Så självklart.
Här och nu.
Ett stopp och så framåt igen.
Solen kittlade i mungiporna, sänd av varma strålar.
Jag såg värmen i ögonen.
Likt en ljuspuff.
Vi för varandra framåt.
Omväxlande, puffgivande.
I ljus.
Vindsus.
Omkring oss.
Silande solljus i virvlande vind.
Mellan trädens närhet.
Ömhet.
Läppar mot en sovande kind.
Livssus.
Ljuspuff.
I rus.

måndag 9 november 2009

Du goda far


Foto: Trollmor

Telefonen ringde.
Jag lyfte på luren och fick en mjuk uppmaning att titta ut genom fönstret.
Ut på gården.
Där, mitt bland ihopräfsade lövhögar, ser jag litet Längtanshjärta i bylsig overall, sittandes på en trehjuling.
Så ivrigt vevandes med armar och ben för att komma framåt.
Tätt bakom står Stumpatrollet, knuffande och buffandes, allt för att hjälpa sin lilla syster.
Förtjusta småbarnsskratt som dansar en virvlande svängom med några löv på rymmen.
Jag ler stort där jag kikar ut.
Känner kärlekens ton i mitt inre, varm över att han ringde.
In till mig.
Väl medvetandes om att jag ville se detta.
Jag lånar min äldsta dotters ord som hon sa för en liten tid sedan:

Tack så mycket du goda far!

Det här är för dig.


Foto: Trollmor