lördag 29 mars 2008

Vattnets väktare


Foto: Trollmor

Så äntligen har jag tagit mig ut i skogen och funnit ro och laddat kropp och själ med energi.
Jag, mor, far, Stumpatrollet och Vargen begav oss iväg på slingrande skogsvägar. Fortfarande ligger snö här och var och det klafsade när stor och liten klev i leran.
Men vad gör väl det när man kan föreställa sig sköna fikastunder i vårsolen om en inte alltför lång tid framöver.
Lycklig blev jag dessutom när jag fick se årets första fjäril!
Det blev en tur på flera timmar, så när jag kom hem var jag behagligt skön i hela kroppen.


Foto: Trollmor

Vägen kantades vid ett par tillfällen av små minivattenfall och ljudet lockade och drog.
Jag smet iväg en stund från sällskapet och tassade inåt skogen över stock och sten mot vattnets porlande.
Det visade sig att jag istället fick sällskap av några andra varelser.
Ibland har man tur och finner på de som annars döljer sig väl bakom träd och stenar.
Skogens egna väsen.
I det här fallet var det vattnets väktare som visade sig för mig.
Se hur den ovan så säkert balanserar på en arm strax ovan vattnets vilda framfart!


Foto: Trollmor

Här är det en annan som istället valde att visa sig genom vattenytan när jag smög förbi kanten. Ni ser väl ansiktet?
På vägen hem fick vi även se en flock hjortar graciöst skuttande över ett fält och in bland träden.
Lyckligast blev nog Stumpatrollet ändock när en traktor kom brummandes förbi.
-Traktooor!

lördag 15 mars 2008

Lingonsylt 2008


Foto: Trollmor

Tack för alla era lyckönskningar!
Och visst är det så att vi väntar ett litet barn till.
En liten som nyligen även har givit sig till känna med sparkar och buffar.
Häromkvällen låg jag med handen på magen och så plötsligt fick jag en buff mitt i min hand, en hälsning som gjorde mig så glad, så glad.

Stumpatrollet ska få en liten syster eller bror.
Hon ska bli storasyster. Min lilla tös.
Tiden går så fort.
Det känns som om det inte var länge sedan som jag för första gången fick hålla henne i min famn.
Vår dotter.
Och nu har vi fått lyckan att än en gång få ge mormor & morfar en lingonburk.
En tom glasburk med en fin etikett där jag skrivit Lingonsylt 2008.
(Här kan du läsa mer om Lingonsylt och Jordgubbsmössor då det begav sig 2006.)
Även denna gång en väl inslagen gåva som överräcktes med pirr i hjärtat.
Vi hade precis varit på Stumpatrollets första luciafirande på dagis.
Liten rödklädd från topp till tå kom hon intrippandes med de andra barnen med tomteluvan lite lätt på svaj.
Små ljuva barnaröster sjöng julvisor, och klappandes med sina små nävar svängde hon loss till tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp tapp.
En mycket stolt och rörd mamma gömde sig med glansiga ögon bakom kameran.
Efter fika med lussekatt och pepparkaka for vi så vidare med vår rödklädda lilla nissa.
Jag tror vi spred lite glans där hos mormor & morfar också, jag tyckte mig se något som tindrade.

Mitt lilla Stumpatroll.
Och så vårt sommarbarn.


Foto: Trollmor

fredag 7 mars 2008

Längtanshjärta


Foto: M

Jag bär på en stor liten längtan.
En längtan som jag bär nära mitt hjärta.
En längtan.
Två hjärtan.
Hjärtan som slår så nära varandra.
I varandra.
Alldeles häromdagen fick jag så höra ditt lilla slå.
Rakt in i mitt stora.
Det mest underbara ljud som fyllde hela rummet med liv.
Och lycka.
Igår fick jag så även se en glimt av dig för första gången.
Små, små fötter.
Små, små händer.
Fingrar som lite lätt böjda vilade mot din kind.
Fingrar som sedan med en sådan styrka kommer att greppa runt mina.
Men redan nu har du mig fast.
Jag är villkorslöst din.
I kärlek.
Av längtan.
Längtanshjärtat mitt.

lördag 1 mars 2008

Farmor kom med bussen


Foto: Trollmor

Det knackade på dörren och strax hördes ett förväntansfullt ho-ho nedifrån hallen.
Jag och Stumpatrollet befann oss på övervåningen i full färd med att försöka få på mig lite kläder.
I detta fall innebar det att jag fick jaga en liten blöjbak som sprang för allt det lilla tyget var värt, förtjust skrikandes med ett stadigt grepp om ett av mina klädesplagg som hon kvickt varit och nallat.
Så knarrade det i trappen och leken övergick till glatt tjut:
-Farmor!
Ivriga små fötter barfotatrummade in i den stora varma famnen.
Återseendets glädje.
För några timmar var det två lyckliga tu som badade, åt kärleksmums, läste sagor, sjöng, lekte tittut med hela gosefamiljen Pingu, spelade instrument och busade.
Jag passade på att göra lite av allt det som man aldrig hinner i veckorna.
Detta till tonerna av ett ljuvt klingande barnaskratt ackompanjerat av farmors varma, mjuka.
Ibland smög jag förbi och bara stod och kikade på dem, helt omslutna av varandras närhet.
Aldrig har väl tvätten, blomskötseln och det övriga pysslandet och plockandet gått så lekande lätt och med ett leende på läpparna.
Det var två flickor, en stor och tacksam och en liten och med ögonlocken på glänt, som vinkade av farmor sedan.
-Det här kommer jag att leva på hela veckan sa farmor.

Stumpatrollet snusade strax förnöjt med kinden vilandes mot filten i sin säng och jag fortsatte min dag med en fin känsla i hjärtat.


Foto: Trollmor